Han har precis åkt härifrån, min tvåbenta kusin. Jag blir för trött... Han ska komma hit och jollra och ge sig ifrån höga ljud (som min pipmaskin ungefär) och det ska gullas och fjantas med den där lille killen. HAN fick minsann leka med den där nallen på köksbordet!? Försökte sno den från honom när de vuxna inte såg *hehe* för den lille gör inget motstånd direkt.
Människorna pratade bara med varann och bebisen, trots att jag tryckte nosen mot dem flera gånger, ställde mig emellan och ställde mig under matbordet. Ingen såg mig! När de började busa med ungen försökte jag också vara med och viftade på svansen och skällde i glädjerus - men ingen såg mig! Tyst, var det enda de sa...
Sen när ungen åkt, då ska vi låtsas som ingenting, då är det söta Coffée hit och söta Coffée dit, men si den går jag inte på! Tänker lägga mig på soffan och låtsas som att jag inte bryr mig.
Jag är ensam, utskuffad och ignorerad i min flock... Får försöka leta reda på någon annan flock där man är välkommen åtminstone... Kanske ska ge mig av till skogs nästa gång jag slipper gå fjättrad - som en cirkusapa - med matte, leta reda på någon vargflock eller nåt...
Nospuss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar