...blir jag ett stycke köttben, det känner jag på mig. Brukar nämligen möta en mamma, med barnvagn och en rottweilerhane ibland. Så fort de får syn på mig så vänder de håll. Matten håller sin rottis längst ut i kopplet och drar sig lojt iväg i motsatt riktning. Rottisen vänder sig om hela tiden och spanar in mig. Matten stannar i vartannat steg och låter rottisen spana in mig ordentligt.
I början brukade jag springa efter så långt flexit räckte och ropade "kom an då, fegis". Men nu har jag märkt att matte menar allvar när hon säger att jag ska sätta mig "hit" tills rottisen är ur sikte. Hon är rädd!
Och så länge jag får godis nonstop så kan jag väl sitta där ett tag.
Men jag undrar ju förstås vad som skulle hända om rottisen slet sig, det ser ju onekligen inte helt omöjligt ut...
Nospuss på er!
Hej Coffee! Vad tänker du på, att bråka med en rottis! Vi har en ärkefiende i vår gata. Det är en hanhundsilsken labbe som redan bitit en av oss... Vi träffade honom igår, gå in på vår hemsida och läs i bloggen vi startat!
SvaraRaderaTa hand om din matte och filten blir säkert gosig när den kommer...
Ceasar, Snus och Turk