Imorse när vi gick ut i fina -17 grader sken solen och allt var lugn och skönt. Plötsligt hör jag ett dån som jag inte lagt märke till och mamma reagerade faktiskt också. Jag tittade mig omkring och sen upp i himlen. Det var ett sånt där vitt streck med ett litet plan i täten. Fy sjutton så otäckt! Fick vara på min vakt och snodde runt för att kunna se mig helt omkring. Visst brukar man väl inte höra de där flygplanen som är så långt upp???
Efter ett tag kom ett till och gav jag en rejäl utskällning och sprang efter, så det försvann ganska snabbt tack vare det.
Matte tyckte jag var en tokhund... igen.
Tror förresten förra veckans strapatser blev lite för mycket för henne, för nu måste jag ta hand om en sjukling igen.
Undrar när "Härliga Hund" ska dimpa ner i lådan, den där filten skulle vara go att ha nu.
Nospuss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar