Fästing(ar)

(Fästingpennan är inköpt på Apoteket, den är superbra)
Matte har varit förbryllad (igen) över vilket fästingmedel jag ska ha. Igår beställde hon ett bärnstenshalsband, som jag haft förut och det fungerat lika bra som Frontline - lika många fästingar sätter sig, men med Frontline är de döda när man plockar bort dem.

Efter lunchen fick jag min vardagliga dos av kramar och kel, men fasa!!! - en fästing!
Bort med fästingpennan och ner i toan.

Sen gick det några timmar och mamma kliade mig runt nacken - då satt det en rackare där.

Avskyr fästingar. Mamma önskade i den stunden att all världens gifter suttit på mig då för att tagit död på otyget.

Verkar som det inte är en helt enkel fråga detta med olika fästingmedel. Vissa människor kan inte tänka sig annat än Expot, Scalibor eller Frontline. Vissa kör med egna recept som de kokar ihop och sen finns det diverse "naturiga" varianter. Det är en djungel och inte helt lätt att veta vad som är rätt.
Man måste väl någonstans använda sig av vad man tror själv är bäst för sin vovve.

Nospuss på er!

Cykel vs Coffée

Matte har köpt en ny cykel, en gammal sak - som hon älskar.
Hon tar cykelturer var och varannan dag utan att tänka alls på stackars mig. Jag lämnas ensam hemma så att hon ska få cykla på sin cykel.
Jag tycker inte om cyklar, speciellt inte när jag var tvungen att springa bredvid de där otäcka, stora hjulen. Men det får jag inte längre, som tur är.

Tror mamma tycker mer om sin cykel än om mig... Dumma cykel... Dumma ensamhet... Det är fasansfullt att va hemma själv, bli instängd i sovrummet med pipmaskin, neddragna persienner och endast en liten skål med vatten. Som ett fängelse! Det enda man kan göra är att ligga och vänta, och vänta, och vänta... och slumra till... och somna bort...

Men det finns inget som är så underbart som när jag hör nyckeln gå i låset och hon kommer och öppnar sovrumsdörren. Då är jag världens lyckligaste pudel och måste dricka massa vatten och nagga i hennes armar.

Nospuss på er!

Tydliga signaler

Ju äldre mamma blir desto tydligare måste jag vara i mina signaler - så att hon förstår. Här kommer lite bra tips du kan använda för att få ett konsekvent beteende hos din människa.

-Om du är hungrig, och matskålen gapar tom, slå med nosen på matpåsen/hinken (eller vart maten nu förvaras). Om din människa, trots upprepade puttningar på matsäcken, hojta till så att hon vaknar. Om din människa fortfarande inte uppmärksammar dig, gå till din människa, ta ögonkontakt och få henne följa med dig till maten. Var tydlig! Människan har svårare att fokusera om hon t.ex. sitter vid datorn, framför tv:n eller pratar i telefonen.

-Har din godisboll rullat under sängen? Hojta till på samma sätt som förut. Mamma är ganska väldresserad, hon brukar oftast komma småspringande till mig. Annars, gå till din människa, stirra henne i ögonen. Om hon tittar, vifta på svansen och ge gärna ifrån dig små valpknorrläten.
Då brukar hon säga "Hjälpa?". Då gör du en glädjesnurr och får henne att följa med dig. Sen säger hon "Visa". Då böjer du ner nosen och pekar med den under sängen, så människan ser bollen och kan apportera den till dig.

-Är du nödig och din människa sitter och latar sig utan att bry sig om att du trampar omkring i hallen. Ta då några ärovarv runt i hemmet, gärna framför din människa. Spring mot dörren, ut i vardagsrummet, runt hela huset. Om du har en riktigt trög människa, springt till kopplet och slå till det med nosen. Eller varför inte hämta kopplet till människan? Så långt har jag dock inte kommit...
Till slut ramlar poletten ner. Visa sen tydligt vad glad du blir av det önskade beteendet.

Och glöm inte - ha tålamod! Vissa människor är trögare än andra, det är väldigt individuellt hur de beter sig.

Nospuss på er!

Skogspudel

Yes!! Idag har jag varit i skogen jättelänge, det var så himla kul, trots långlinan... Hade helst varit lös.
Jagat citronfjärilar, skalbaggar och ödlor, rullat mig i flera hästbajshögar och rensat bäcken.

När vi skulle hem mötte jag på en katt. Jag stod blixtstilla och den började komma mot mig och ville nosa. Mamma slet upp kameran som hon nyss packat ner och skulle fota oss två.
Då - typiskt - kom en mamma med en ungskit i barnvagn och skulle gå mitt emellan mig och katten, trots att vi befann oss på bred grusväg? Men dumungen skulle klättra ur sin vagn och mamman sa "hälsa på vovven, hälsa på katten".
Söta kissen började leka med min långlina och precis när mamma skulle fota det, så kom dumungen i ett jehu och förstörde allt. Därför går kissen med rumpan sådär, för att den inte ville hälsa på ungen.

Ungen började jaga kissen, kissen gjorde allt han kunde för att springa undan och dummamman mjäkade efter.

Hoppas kissen och jag får chans att hälsa på varandra ostört någon gång. Tror han tyckte om mig.

Nospuss på er!

Postis borde veta hut

Idag kom den där tidningen som mamma älskar att bläddra i - Härliga Hund.
Själv är jag måttligt road av den där förbövelens posten som ska dundra ner i dörren varenda dag. Det spelar ingen roll hur mycket jag ropar att postgubben ska ge sjutton i det där. Säger till han på skarpen även när jag är ute och han kommer på sin eländiga cykel. Jag börjar tröttna. Idag orkade jag bara morra lite hotfullt när jag nästan fick posten på mig, eftersom jag just precis hade kommit in.

Inga långisar blev det heller idag, för det åskar ute och kommer dumma regnskurar. Mamma är rädd för åskan och blir som en nervös iller bara det mullrar lite ute. "Kom igen nu Coffée, nu går vi, skynda dig på, se så, kissa, inte nosa, ska vi gå lite, snälla kissa nu då... Kissa!" *suck* dessa människor...

Imorrn tänker jag iallafall dra till skogs, vare sig det åskar, snöar eller haglar. Mamma får gärna stanna hemma om hon vill...

Nospuss på er!

Finfina öron igen

Nu lyser stoppljusöronen med sin frånvaro igen. Konstigt det där. Mamma droppade betnovat i dem för några dagar sen och därefter blev de fina.
Detta fick hon bassning för hos doktorn sist, eftersom hon brukar göra såhär när öronen inte ger med sig och det brukar också fungera. Doktorn sa att det inte alls var bra, för då kunde man göda jästen i öronen. Han rådde till att jag istället skulle gå med knallaröda öron tills det gick över av sig själv och kallade mig för "öronbarn"...

Men det funkar ju???

Ibland tror jag att det är bra att mamma lyssnar på sig själv, vad hon tror är bäst för mig. Men om hennes sätt inte skulle fungera eller hjälpa är det självklart att hon skulle köra mig till doktorn.

Det är såhär förstår ni, att jag har haft öroninflammatiner sen jag kom till mamma 8 veckor gammal. Har åkt in och ut till doktorer otal gånger och fått med mig öronmediciner hem. Sen kom vi på att jag var en allergisk typ och sen dess har mina öronproblem minskat drastiskt. Så att ni inte tror att min mamma är en galning som vägrar åka till doktorn med mig.

Ha en trevlig helg. Själv ska jag njuta med skogspromisar och forsstädning.

Nospuss på er!

Hundträff

Igår fick jag äntligen se mina gamla polare igen, på samma gång! Nu har våra månniskor börjat med eftermiddagsträffarna efter vintern, så att vi också får vara lite sociala. Kul!

Men jag hålls i koppel *hrmpf* som en annan bakgårdsjycke... För nu finns det harar ute och annat härligt vilt som jag älskar att jaga... men det tänker jag inte göra om jag får vara lös - jag looooovar!
Sen tyckte jag att en vovve borde veta sin plats lite bättre och inte komma och äta på samma gräsrötter som jag. Då sa jag till han på skarpen. En sån där unghund ni vet, slynglar! De ger sig inte, tror att man skojar hela tiden.

Sen gick vi alla på promenad, som ett hundtåg. Människorna tjattrade, kopplen trasslade in sig, en vovve tog en genväg över åkern. Precis som det ska va.

På sista kissrundan trodde jag inte mina ögon, jag har känt lukten - Igelkotten!!!
Han bor här i buskagen och jag har inte hälsat på han sen i höstas. Gissa om jag blev glad, ropade hej hej!! kom hit, kom hit!!! så det ekade mellan husen. Då sprang han åt andra hållet? Det var trist, tycker jag, att han låtsades om som han inte kände mig..
Jag får väl vara lite coolare nästa gång, så kanske vi kan hälsa igen. Hur jag nu ska kunna hålla mig lugn...?

Nu är det fler foton uppdaterade på min hemsida, gå gärna in och kika.

Nospuss på er!

Vems nos är det här?

Mina öron är mycket bättre nu, kliar lite fortfarande men inte alls lika röda. Skönt!

Igår gick jag i skogen på jakt efter sorkar och möss - och vet ni vad jag hittade? Jo, Rudolf med röda mulens röda mule!? Han måste ha tappat den i julas när han och tomten åkte tillbaks till tomteland. Eller... bor tomten och renen Rudolf i mina skogar tro?
Ja, så måste det vara! Va himlans spännande!!!
Då är det alltså extra viktigt att jag håller ordning och reda i skogen, så att tomten blir glad.

Jag har börjat städa litegrann i bäcken, men det är så fasligt mycket vatten som forsar där nu, att jag inte riktigt vet hur jag ska bära mig åt. Måste vänta tills det sjunker undan lite grann.
Då ska jag ta på mig städaruniformen och rensa bäck! Jippiiii, det är en av mina viktigaste uppgifter här i livet - städa allt vatten jag ser.

Eller är det en clown som gått vilse i skogen och tappat nosen?

Nospuss på er!

Öron bortskänkes!

Dumma, förbaskade, röda, kliande pudelöron .Kan jag inte få en riktig kamphundslook med kuperade spetsöron som vädrar sig automatiskt, ta bort öronhåret med laser så att de luktar smultronblommor i tusende år!?

Sen igår har jag knallaröda öronlappar, det klias emellanåt. Mitt på dagen ser de fina och ljusa ut, men på eftermiddagen är de så röda att bilarna stannar.

De luktar inte illa sägs det, men Rudolf med röda öron är lite tidig i år...

Nästa gång det ska hällas, plockas, pillas, ficklampas i mina öron drar jag till skogs. Är det nån som vill byta öron med mig, gärna någon pinscher eller annat avskalat i öronväg.

Det brukar dock lägga sig efter ett par dagar, men frågan är om Epi-Otic har gjort sin sista runda i mina örongångar...

Men en rolig sak - jag fick en gummigodisboll igår, den är superlattjolajbans och jag vill leka med den hela tiden. Den har ett juste studs och är görgo att gnaga på. Den är röd - som mina öron - har det smittat av sig tro?

Nospuss på er!

Öronrens

Nu har jag fått min sedvanliga sommarfrisyr - snagg à la punkarlugg. Alltså, kroppen är rakad och huvudet ser supercoolt ut, eller hur!? Dock är jag inte färdigklippt på korten, endast huvudet är relativt klart.

Mamma vill bara ta en massa tråkkort på löv, gräs och blommor och sånt. Men en del har jag lyckats komma med på trots allt.

Idag har jag genomlidit en öronrens som hette duga. Det kom ut ett kilo sten ur ena örat ungefär, hårt cementliknande, svart vax. Satt som en propp i örat, så nu kanske kära matte förstår varför jag inte har lyssnat på otaliga kommandon (bra ursäkt som jag ska fortsätta med).
Och nu åker värdelösa öronrensmedlet Clean Aural Sensitive i soptunnan! Det blev jag gladligen pålurad sist hos farbror doktorn.Det skulle vara det bästa renset, snällt mot öron och inte lukta. Pyttsan! Nu är det endast Epi Otic som gäller - för resten av mitt långa pudelliv, så sant jag heter Coffée!

Det andra skiten har bara varit till besvär, svartbruna, kleggiga, geggiga och illaluktande öron. Efter ett tag har det blivit murbruk i öronen.

Nu bjuder jag på snyggkort, så jag kan sitta och muttra ifred med mina öron.

Nospuss på er!

Nya kameran

Wow, nu har mamma fått sin nya kamera, vilken skillnad på kort!!! Nu kommer jag bli värsta supermodellen (när jag är bada och klippt och inte skruttroll som nu).
Ni ser min militärblöja också, bjussar på det kortet.

Nospuss på er!

Kloka ord

Ge din hund ett slag - och den ger dig sin förlåtelse.
Ge din hund dina hårda ord - och den ger dig sin underkastelse.
Ge din hund av din irritation - och den utplånar sig för dig.
Ge din hund dina krav - och den ger dig sin lydnad.
Ge din hund lite av din oro - och du får oändlig tröst.
Ge din hund dina tårar - och den ger dig balsam med sin tunga.
Ge din hund lite av din ensamhet - och den ger dig sin trygghet.
Ge din hund lite uppmärksamhet - och den ger dig all sin välvillighet.
Ge din hund ett vänligt ord - och den ger dig all sin kärlek.
Ge din hund lite av din glädje - och den ger dig hundrafalt tillbaka.
Ge din hund lite av din kärlek - och den ger dig hela sin själ.

Författare: Anders Hallgren

Va rädda om varandra, var snälla mot era fantastiska djur, ha en trevlig helg.

Nospuss på er!

Diet

Den här veckan har jag påbörjat min diet d.v.s. en viss mängd mat mäts upp varje morgon och that´s it! Inget mer!?
Jo, ibland några ärtor eller lite morot vid lunch, smakade lite lax igår. Jag minns med glädje förra midsommar då jag fick en alldeles egen silltallrik...(bilden)

Förut har jag fått obegränsat med mat. Det har bara varit för mig att gå och slå på matpåsen så har mamma väldresserat kommit och hällt upp mer.
Hon kanske har kommit i någon spökperiod?

Men nu är det slut med det, säger hon, för hon vill att jag ska gå ner 1 kg åtminstone p.g.a. mina onda höfter.
Imorse var jag så tom i magen, den knorrade och jag lade mig på köksstolen bredvid mammas och hängde med huvudet.
-Nejmen gubben, mår du illa? Du ska få lite yoghurt så att du inte kräks.

Jag mådde faktiskt illa och lite yoghurt gjorde susen, då kunde jag äta som vanligt sen. Tomma morgonmagar har vi haft för mycket av... äta gräs... äta mera gräs... äta upp hela gräsmattan för att slutligen kräkas galla med gräs i...

Nospuss på er!

Fästingarna vaknar...

Det är ett huvudbry varenda år - vad ska vi har för fästingskydd!?
Jag har haft Frontline mina första tre somrar - men fästingarna sätter sig ändå. Dock har de varit döda när mamma plockat bort dem. Eftersom jag oftast är nedrakad på somrarna, tycker mamma att det är obehagligt att ta i pälsen där medlet droppats.
Annars har jag inte haft några besvär av Frontline.

Förrförra sommaren använde jag bärnstenshalsband. Jag tror jag fick 4 fästingar över hela sommaren och det är ungefär det jag brukade få med Frontline.

Förra sommaren hade jag Frontline någon månad och sen ingenting. Det var kanske oansvarigt av min mamma, men jag fick ändå inte mer än 1-2 fästingar som verkligen satte sig.

Jag vill inte ha några halsband och jag vill inte prova något starkare än Frontline men jag vill allra minst ha några fästingburna sjukdomar!

Vad har ni för fästingskydd?

Nospuss på er!

Glad Påsk!

Hoppas ni har en fin påskhelg med vänner och familj eller vad det nu blir.
För min del blir det inga ägg pga allergin men lite sill har jag tryckt i mig och sparris - Mums!

Igår var vi hos tjocka släkten. Kul att åka bil, det var länge sen. Jag såg till att jag fick gå ut några gånger, när folk inte uppmärksammade mig tillräckligt. Smög under matbordet bland en massa fötter och väntade på att någon skulle tappa ner nåt gott.
Min tvåbentskusin var där, så jag stod mest under honom, för han äter mycket bättre än de vuxna, spiller mycket mer mat...

Idag har jag rejsat i min långlina och gjort årets första gräsrullning och det är det största vårtecknet av alla! Sen har jag varit ute i 2,5 timma för mamma fejade på en cykel. Bara jag slipper springa bredvid så är jag nöjd.

Nospuss på er!