Påhoppad - igen!

Jag blir så trött - och ytterst irriterad.
En s.k. f.d. polare i min kompisflock har inte alla katter hemma.
För snart två veckor sedan så flög han ju på mig och bet mig i sidan, det berättade jag ju om. Sen i förrgår träffade jag mina andra polare. Den här jack russelpysen var inte med då. Sen gick vi en liten runda och möter pysen på vår promis.

Jag står bakom min mamma på ena sidan cykelvägen och russelpysen på andra sidan. Kanske 5-6 meter mellan oss och folk emellan.

Människorna står och pratar länge och jag höll på att somna i gräset av tristess. Rätt vad det är, från ingenstans i en tyst, rusande attack kommer skitpysen och flyger på mig - helt oprovocerat!!?? Jädrans va förbaskad jag blev. Mamma som inte uppfattat att han rusat fram i tystnad vänder sig om, men tappar balansen och ramlar rakt i asfalten.

Stackars mamma, jag såg att hon blev skärrad och det började blöda massor från hennes finger. Hon blev arg men sa bara lite surt att "det här var sista gången" och "du kanske inte ska ha flexikoppel".

Idag mår fingret bra, men både jag och mamma håller våra ögon på russelpysen och dennes matte och litar inte på att det inte händer igen.

Vi som använder flexi - det krävs extremt noga uppsikt, snabb reaktionsförmåga och framförhållning. Annars ha vanligt koppel!!! Och lås för bövelen flexit när nu står stilla med er hund där det finns andra omkring.

Nospuss på er!