Jag drogs ut i skogen till den där jädrans stenen, "Coffées hundtrim" heter den visst. Det är ju inte den enda stenen som har agerat hundtrim genom åren.
Först rök svansen, med sax dessutom. Så den är inte fint rakad utan klippt efter bästa förmåga.
Sen blev det tassarna, också med sax?! Va tusan, den där stora saxen till mina små...? Jag bet ihop, stod tyst och försökte tänka på nåt roligt.
Varför inte rakapparaten? Jo, för det har visst blivit nåt vajsing med den, att den tuggar och klipper inte.
Hellre en stor sax än en tuggande maskin på mina ömtåliga tassar.
Jaja, så nu ser man mina meterlånga klor istället som jag antar kommer ryka snart också. Det där badet är nog bara nog bara ett ögonblick ifrån.
Lita aldrig på dina människor.
(Fast det känns rätt gött när det är klart)
Nospuss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar